Tja tja, nu tar my little pony över igen!
Morgonen startade med sista sträckan på 10 mila i våra rum där sista kontrollen satt och China, Estland och Ravinen var i ledning. Morgongympan bestod av en lek vid namn Funky Chicken där Jonathan gick runt i mitten och sa olika djur och så härmade vi det han gjorde.
Våran grandiösa frukost bestod som vanligt av en gudomlig gröt och lite väl överkokta ägg och sedan var det ledig tid. Många besökte Eksjö orienteringsgymnasium eftersom de hade öppet hus men i vår grupp var det bara Karl för vi andra var på egna äventyr. Efter den långa lediga tiden var det dags för lunch som vi åt tidigare eftersom det bar av mot tävling direkt efter. Det var den bästa lunchen hittills med raggmunk och fläsk, riktig gourmetmat. Vi skyndade vidare till bussen som tog oss ut till Aneby där vi blev satta i karantän utan mobiler. Vi krigsmålade oss för injaga skräck i fienden (nord) och tjugo minuter innan start blev vi befriade och fick gå till startområdet. Vi fick starta med två minuters mellanrum. Banorna var 4,5 för tjejerna och 5,3 för killarna. Det var svårt och backigt. Det blev inte bättre av att spurten var världens brantaste backe. Var man inte död innan den så var man död efter.
På bussen hem var alla helt slut och när vi kom hem skyndade alla sig att duscha för att hinna i tid till middagen. Det var pasta med kycklingsås. Fantastiskt gott och satt som en smäck efter den ansträngande träningen.
Efter middagen var det återigen dags för sysslorna.
Denna gången pumpade Karl musik så det dånade i hela trapphuset vilket underlättade arbetet betydligt. Hilda (från spirit) gjorde en miss och råkade torka alla dörrhandtag med trasan som var till toaletten (blääää) men upptäckte felet och torkade med rätt trasa till slut. Nästa punkt på schemat var VM och våra fiender invaderade vårt andaktsrum för att titta tillsammans med oss. Det var fruktansvärt trångt i andaktsrummet men en mysig stämning infann sig. Efter att ha firat vårt välförtjänta brons fick vi äntligen ta för oss av kvällsfikan (se bilden nedan).
Och sedan var det dags för andakt (a.k.a anslakt, andmakt, andpakt) igen. Denna gången med vår konfaledare Ludvig som ledare. Den var lika härlig som alltid och efteråt blev vi nattade med många kramar från våra magiska ledare. Några tyckte att det var orättvist eftersom ledare Heino spelade gitarr för hälften och Ludvig bara stack in huvudet och sa godnatt, men men..
Ha en bra da´ med många kexchokla´! Många kramar från My little ponys (Maja, Sixten, Mildred, Emil, Tuva och Karl)